SSIN heter klubben, eller i alla fall förkortningen till den klubb som arrangerar IPSC matcher i Hanebjerg i Danmark. Klubben står som värd för den populära lv 3-matchen Rooster Mountain och har skapat sig ordentligt med erfarenhet kring matcharrangemang, och det märks.

Vi var nio skyttar från Kullens PK (full squad) som åkte över sundet för denna match. Vi har det lyxigt med att inte ha längre än ca 1,5 timmes restid till Hanebjerg, vilket i sin tur gör att denna matchen är en av de närmre som vi åker till. En av höjdpunkterna med att åka till DK för att skjuta är så klart pölsan med den obligatoriska gröna på färjan på vägen hem.

Matchen bjöd på mycket genomtänkta stationer. De flesta hade ett antal möjliga lösningar och de som inte hade det var i sig så pass utmanande att det inte gjorde något. Stationerna hade mästerskapsklass och det enda som gjorde denna matchen till lv 2, ur skyttens perspektiv, var att det användes plastband istället för väggar. Men det var helt ok enligt min mening – SDC matcher ska vara enkla att bygga. Med lite reflektion så har jag kommit fram till att matchen troligtvis är den bästa lv 2 match jag har skjutit under mina 14 år bakom pickan.

Matchen blev inte full utan jag tror att det fanns 30-40 platser kvar. Mycket synd tycker jag, dels för arrangören och dels för de skyttar som valde bort denna match, de missade verkligen en riktigt bra match.

Vår squad började på station 8 (en karusellstation med två svingrar och drop-turner mm) och jag var först ut… fail. En miss och lite väl många D gjorde att jag redan där tappade 30-40 poäng. Med en sämre nästa station så låg jag långt efter täten vilket jag aldrig hann ikapp. Dock blev det ändå ett bättre resultat denna matchen än den föregående genom större fokus på träffarna utan för den skullen ta så mycket längre tid på mig. Andelen A-träff landade på 83% vilket är den bästa siffran på länge för mig. Jag har en bit kvar upp till dit jag vill vara men är på väg. Ca 90% av tillgängliga matchpoäng lyckades jag skjuta vilket också är på rätt väg. Detta tillsammans med tre stationsvinster gjorde att jag var närmare vinnaren än förra gången, 96.3%.

Så här såg det ut när jag genomförde matchen:

Nu blir det troligtvis ett tävlingsuppehåll för mig till Växjös SDC i slutet på juni, alltså lång tid för effektiv träning.

Här är gänget i squad 7. Två nya skyttar genomförde sin första match på ett bra sätt.

_{»crosslinked«}

Jag har hållit på med IPSC några år och gått igenom ett och annat hölster. Tänkte här göra en kort resumé med fokus på prisbilden.

Detta var det första hölstret jag hade till min tjänsteglock som inte var att betrakta som ett tjänstehölster. Ett helt ok hölster som jag inte har sett på banorna efter det att jag sålde det. Tror att hölstret gick på dryga tusenlappen 1999.

Mitt andra tävlingshölster som jag hade till Sig Sauer 226. Hade det några år men jag tycker inte att låsningen var optimal varför jag heller inte litade 100% på det. CR Speed WSM. Ca 1300 spänn ligger det på idag.

Detta hölster skaffade jag när jag började skjuta CZ Shadow. Ett Höppner och Schumann CW5. Hade det i många år och funkade bra. Övergav detta först när jag ville ha mer tjänsteliknande hölster. Ca 1200 spänn från http://www.scandinavianarms.se/

Höppner och Schumann Speedsec 4 3D. Ett i mitt tycke mycket bra hölster som kan ställas in på alla de sätt som ett tävlingshölster kan men som ändå ger en annan trygghet än ett tävlingshölster. ca 600 spänn från http://sportshooter.de

När jag i slutet av förra året gick över till Classic division fick det såklart bli en investering i ett nytt hölster. Det landade på DAA PDR lowride. Big misstake. Jag har fått varma det för att ändra vinkeln mer in mot kroppen och ta fram dremmeln ett antal gånger för att få ordning på det. Det i sig gör att jag letade efter annat även om det funkade hyffsat i slutet. Ca 700 spänn från http://doublealpha.biz

Genom en kamrat som också skjuter 1911:a fick jag reda på att det fanns ett airsoftställe i England som sålde Speedsec 4 3D som passade 1911. Naturligtvis fick jag kolla upp det och döm om min förvåning när jag såg att hölstret kostade nästan halva priset på detta stället jämfört med sportshooter.de. 350 spänn inklusive frakt fick jag betala för detta från http://www.eliteshootingcentre.co.uk. Bra deal!

Tänk om jag hade lagt pengarna på ammo istället för på alla dessa hölster. Kanske hade varit ganska vass då?

/Andreas

Som de flesta vet så är det idag inte direkt gratis att
hålla på med sin hobby, att börja med IPSC är inget undantag. Jag
tänkte här beskriva en ungefärlig kostnad för att komma igång med
sporten och för att kunna utvecklas och bli bra på det.
Naturligtvis är spannet brett beroende på om du har tillgång till
ammunition och vapen via din arbetsgivare eller inte och vilken
utrustning du väljer att använda. Se nedanstående siffror som
riktvärden.

• Medlemsskap i en skytteförening:
  500 – 1000 kr
• Lämpligt vapen: 3000 – 10 000
  kr
• Extra magasin: 400 – 1500 kr
• Magasinhållare, hölster, bälte (rigg): 300 – 3000
  kr
• Ammunition till grundkurs: 1000 – 2000
  kr
• Avgift till grundkurs: 500 – 2400
  kr
• Licensavgift till IPSC Sverige: 300
  kr

Totalt landar
”startkostnaden” på mellan 6000 och 20 000 kr. Värt
att ha med sig när man anmäler sitt intresse till en grundkurs i
dynamiskt skytte. Vad kostar det sedan när man är igång och vill
utvecklas? Naturligtvis är det oerhört individuellt men vissa saker
kommer man inte ifrån; tävlingsavgifter och ammunitionskostnader
samt resor till och från tävling och träning. För att bygga en
stabil grund att stå på bör man i vart fall skjuta mallen 5000 och
10 000 skott per år. Kostnaden för detta blir upp till 20 000 kr/år
(en laddpress kan vara en smart investering). Du bör tävla så
mycket du kan och har du oturen att bo på en plats i landet som
inte är så tätt mellan klubbarna kan reskostnaderna bli den stora
utgiften. Minst en tävling i månaden under tävlingssäsongen och
resa till och från match + eventuell boendekostnad på
tävlingsorten. Mellan 500 och 2000 kr per match bör man räkna med.
Ska du sedan åka utomlands på tävlingar sticker så klart
kostnaderna iväg. Kostnaderna för denna aktivitet med en någorlunda
hög ambitionsnivå kommer sällan under 20 000 kr per
år. Satsar man på att bli bland de bästa i landet
(utan sponsorer) får du nog räkna på det dubbla då du behöver komma
ut på större matcher oftare. /Andreas   

Vapenlagsutredningen presenterades nyligen med ett antal förslag som för vissa sportskyttar kommer innebära en del inskränkningar i möjligheten att utföra sin hobby, om förändringarna går igenom.
Den stora måltavlan för förslaget har varit IPSC rifle. Går förslaget igenom kommer inte grenen kunna överleva en längre period, då det inte kommer kunna anskaffas utrustning för sporten. Dessa fakta har nu utövarna och förbundet att förhålla sig till.

De vi har valt att representera utövarna i form av en styrelse, har haft förmånen att få vara med under utredningsprocessen av lagförslaget. De har skapat sig en mängd kunskap, har fått vara med i forum som är få förunnat och även kunnat känna av de politiska vindarna som har blåst kring sportskyttet efter Mangs och Breiviks vansinniga dåd. Ur denna erfarenhet och kunskap har en förändring av förutsättningarna för föreningsintyg kommit.

Hade inte denna förändring påverkat många utövare av vår sport, hade den aldrig kommit. Förbundet har gjort bedömningen att den är nödvändig. Kanske för att visa beslutsfattarna att vi är beredda att ta vårt ansvar för att i största möjligaste mån ha kontroll över de som får tillgång till de vapen som förslaget har riktat in sig på att begränsa. Ett försök att få sportgrenen att överleva.

Att begränsa möjligheterna för folk att få göra något de vill kommer alltid påverka dem mer eller mindre. Vissa resonerar förnuftigt och nyktert och kan se den större bilden. Andra reagerar som när man tar spaden från en treåring. Deras förnuft minskar, de blir trångsynta och agerar irrationellt. Man kanske kan förklara det med någon form av stressreaktion. Irrationella handlingar kan vara att skapa ett epostkonto med förbundsnamnet i och skicka ut sina åsikter till klubbarna runt om i Sverige. Syftet verkade vara att misskreditera förbundet och få det avsatt vid nästa årsmöte. Jag hade respekterat en åsikt som denna om personen som hade skickat mailet vågat stå för sina åsikter. Men icke!
Nu verkar mailet ha fått helt motsatt verkan av den anledningen att författaren förmodligen inte insett att mottagarna är förnuftiga individer.

Försök att ge förbundet det stödet de behöver för att göra det de kan fram till att besluten fattas. Vill ni ändå förändra inom förbundet, gör det via motioner till årsmötet.

Ha respekt för andras kunskap.

Stå för era åsikter!

Jag har en fundering som främst är ställd till er som inte har tävlat i IPSC så länge men också till andra erfarna skyttar:

Skulle det motivera er att träna och tävla mer OM ni kunde mäta er mer mot andra skyttar som skjutit ungefär lika länge som er?

När jag började skjuta IPSC så användes klassningssystemet flitigt i Sverige. Problemet då var att all administration sköttes manuellt av ”någon” på förbundskansliet. Nu har förbundskansliet försvunnit och i med det denna ”någon”. Däremot har ICS kommit igång hyffsat så nu sköts all klassificering, nationell som internationell, av IPSC huvudorganisation. Man skickar således in sina klassificeringsresultat och erhåller därefter en klassning. Problemet är att detta inte har kommit igång i Sverige efter att det sköttes manuellt.

Det skulle vara intressant att se vad ni tycker, så rösta gärna.

 Loading ...

Nu ska jag skriva om något jag själv inte håller på med men som jag ändå betraktar lite på håll.

Att IPSC Rifle är en prylsport sällan skådat är nog de flesta överens om, i alla fall om man skjuter Semi Auto Open. Och om man ska ha utslagsgivande stationer i sporten med mål på 200 till 300 meter borde de flesta vara överens om att det är Open man ska skjuta. Allt annat är hyffsat meningslös och chansartad verksamhet.

Som exempel har jag tittat på en match som gick i Malmö i somras. De som sköt standard hade uppenbara problem att över huvud taget träffa målen. På 200-meters stationen var det 40% av deltagarna som nollade stationen. På den ena 300-meters stationen var det 80% som nollade och på den andra 60%. Naturligtvis finns det überskickliga finnar som kan träffa allt på vilka avstånd som helst, även med ett standardgevär men det verkar inte finnas i Sverige eller i Danmark. Alltså hyffsat meningslöst att ställa upp med ett standardgevär så länge stationsdesignen satsar på att bygga utslagsgivande stationer för SAO.

Vill förbundet och andra som sysslar med gevär att det ska finnas ”billigare” divisioner än SAO så får det nog bli till att ta fram riktlinjer för hur stationer ska designas. Annars tror jag risken är stor att det enbart kommer att skjutas SAO i Sverige framöver och att sporten blir en äkta rikemanssport, där de som har de dyraste och bästa prylarna alltid har bättre förutsättningar än andra.